Straff?

Vad håller jag på med? Nu är klockan 19.46 och jag har inte ätit något på hela dagen. Jag har stannat i sängen. Jag blir så besviken på mig själv när saker som det med sömnen händer så jag straffar mig själv. Vad fan är det bra för? Orkar inte gå till köket nu för jag orkar inte ha trevliga fake-samtal med min flatmate som är där (och har varit där i snart en timma, grr) plus att snart måste jag städa, för det är ju städdag. Wie, vad kul.  

Sömn-fan!

Jag hade egentligen planerat att skriva två andra blogginlägg idag men jag är på så otroligt dåligt humör idag så det blev visst inte så. Jag är arg rent ut sagt. På mig själv, på min kropp och min hjärna.

 

Jag har sömnproblem i perioder, det tror jag många vet nu. Den sista perioden har jag haft det i samband med att jag har varit sjuk. Jag har legat i nästan två veckor med alla möjliga symptom, allt från feber, till hosta så jag knappt fått luft, till att jag har spytt pga halsont. Det har varit en för jävlig period om jag ska vara ärlig och inte nog med det så har jag inte kunnat sova. Det har dels varit pga hostan men också pga min hjärna och mina tankar. Jag har somnat tidigast 4, ofta runt 6. Eftersom jag har varit sjuk har jag inte orkat göra något åt det. Min kropp har behövt sova för att kunna repa sig vilket betyder att jag har sovit när min kropp ville att jag skulle sova. Nu i helgen har jag äntligen börjat må lite bättre, men min sömn är fortfarande för jävlig. I fredags lyckades jag somna kl 23, efter en dag utan sömn under dagen, men jag vaknade igen runt 2.30 på natten. Jag försökte somna om, satte på en serie och försökte somna till den, försökte med musik, men ingenting funkade.

 

När klockan var runt 7 bestämde jag mig för att gå upp och strunta i att sova, hur trött jag än var så skulle jag nu få ordning på sömnen. Så jag gick upp, åt frukost runt 8.30, löste melodikrysset, bytte lakan på sängen och tvättade, var ute och gick i 1,5 timma, åt lunch vid 13.30 och var sen helt slut. Jag bestämde mig för att sova i 1,5 timma för att klara av dagen. Vaknade och var helt slut men jag gick upp, duschade, ordnade på rummet, såg på serie, lagade ordentlig mat, såg på melodifestivalen och skulle sen försöka sova. Runt 22.30 somnade jag… men vaknade igen kl 2.30. I NATT IGEN! Vad fan är det med den tiden? Har jag någon förbannelse över mig så jag inte kan sova runt den tiden eller vad fan är det? Flera nätter innan denna perioden har jag vaknat exakt runt den tiden också. Vad är det med 2.30?

 

Hur trött jag än var så kunde jag inte somna om. Det gick inte. Klockan blev nog runt 7 innan jag somnade. Hade bestämt mig för att gå upp vid 9-tiden för att klara att sova tidigare i natt, det gick ju inte. Jag var ju helt borta. Så jag sov bort förmiddagen, trots alarm och allt så klarade inte kroppen att gå upp. Så nu är hela dagen förstörd. Och hela morgondagen. För det finns inte en chans att jag kommer kunna somna tidigare i natt, aldrig.

 

Så idag är jag arg. Jag är arg på hur jag fungerar. Att jag inte fungerar. Att jag är nattmänniska och inte morgonmänniska. Att jag inte kan ta vara på mig själv. Att jag inte kan stänga av tankarna. Att jag har varit sjuk så länge. Att jag inte kan kontrollera min sömn.

 

Imorgon ska jag på möte i skolan. Jag hoppas på en bättre dag då, annars vet jag inte vad jag gör.


Fina Beatrice!

"Jo, asså du är en sån som har ett såntdärnt jättestort hjärta, ett såntdär som man liksom bah jaha hur liksom får man det? jag vet inte om du är född med det eller om du har byggt det själv men i ditt hjärta får verkligen alla plats och ingen exkluderas. Det är riktigt fint gabbi. riktigt nice, Har ju sagt det förut och säger det igen, men du är liksom kladdet i mitten på kanelbullen, mandelklicken i semlan och chokladen i ballerinakexet, det där riktigt goda. det är du det." -Beatrice Lyberger


Jag blir så otroligt glad ❤️ tack min älskade vän! 


Pärlor åt svin..

Gårdagen blev en riktig fullträff. Jag var jätteglad :)
Den började väl sådär med ett seminarie som var ganska tråkigt, vilket dock är ganska ovanligt. Våra seminarium här brukar vara väldigt aktiva och vi får göra mycket själva. Men inte igår, då var det mest lyssna och sådär. Höll på att somna.
Efter skolan åkte jag och Beatrice hem till mig för att chilla. Planen var från början att plugga men så blev det visst inte. Vi hade båda sovit dåligt natten innan och var trötta och flamsiga så vi spenderade eftermiddagen i min säng med gamla godingar på spotify och massa fniss.
Jag fick ett facetime-samtal från finaste Johan, Helena och Lovis. Åh så fint det var att se dem igen! Och Lovis var lite blyg i början men blev sen lite fnissig hon också :) Uppskattar otroligt mycket att ha den underbara familjen i mitt liv!
Det var sen dags att göra oss i ordning. Dags för pubkväll med vårt fina gäng! Det blev en otroligt fin kväll som slutade med utgång på "Hippodrome" i Kingston. Spontanutgångar är de bästa! Massa shots och drinkar blev det både innan och på stället. Musiken var rolig, det var ju Cheesy Friday (=underbara klassiker som man kan utan och innan).
 
 
 
När jag vaknade idag var jag inte direkt på topp, och det verkar inte som att nån i gänget hade haft en fin morgon idag, haha. Men framåt kvällen ryckte jag upp mig och drog till Beatrice i Isleworth för lite mellomys i hennes säng. Jag är inte nöjd med resultatet, gillade operasångaren ju! Och nu känner jag mig lite halvdöd men min flatmate på andra sidan väggen pratar väldigt högt i telefonen så jag stör mig lite just nu. Ska nog sätta på Heroes och slappa innan jag somnar.

Drömmar och feberfrossa

Ja, min vecka har inte direkt varit händelsefull. I söndags kände jag att jag inte helt var mig själv, trött och ont i halsen. Huvudvärken smög sig på också. Sen kom det. Influensa tippar jag på. Feber och frossa. Superkul var det verkligen.
Idag, torsdag, har jag äntligen börjat må bättre! Jag envisades ju såklart med att gå till skolan både måndag och tisdag trots att jag egentligen inte hade energi till det, vilket jag på tisdagsnatten sedan straffades för med en ordentlig feberfrossa med väldigt konstiga drömmar.
Jag vaknade upp och trodde att pappa var vid liv. Jag har gjort det några gånger förr och det känns så otroligt verkligt varje gång jag vaknar upp från en dröm med pappa i. I denna drömmen var han och mamma i Malmö och skulle hjälpa mig att flytta. Det är väl också otroligt symboliskt för alla gånger som jag har flyttat och önskat att han var där. Dessutom ville jag att Johan och Helena skulle träffa honom. Jag minns mig själv säga "Jo jag tänkte att mamma och pappa kunde komma förbi. För pappa har återuppstått så nu kan ni äntligen träffa honom.". Otroligt vad önsketänkande drömmar är. Sen att vi blev attackerade av massa katter som ville komma in hos Helena, som är allergisk, vet jag inte riktigt var det kom från.
 
Jag var lite ledsen att jag dessutom missade vår tradition på onsdagskvällar. Pubkväll efter kursen. Vi har fått ihop ett härligt gäng här, jättekul! Det känns som att det kommer blir fyra fina månader här.
 
Imorgon har vi Specialism English 9-13 sen är det helg. Åh vad jag längtar efter att vara social. Imorgon ska vi till puben, sen kanske ut till en klubb i Kingston. Jag vet inte riktigt vilka som hänger på än men vi blir ett gäng i alla fall. Ska bli roligt.
På lördag väntar en heldag i London som förmodligen slutar med en mello-kväll på svenska kyrkan med Beatrice! Man kan ju inte bara dissa mellon bara för att man inte befinner sig i Sverige, nej du! :)
 
Ha en fin helg. Saknar er :*

Slusk

Om det är någon som undrar hur jag bor så svarar jag - men tre sluskungdomar! Inte lätt att vara 25 och bo med tre 18-19 åringar som sluskar ner... På måndagar kommer städtanten och kollar vårt kök så det ser bra ut. Vi roterar runt ett schema där man har olika arbetsuppgifter. Denna veckan skulle jag göra rent arbetsytorna, diskbänk och diskho + fönster.. Det är inte superlätt när folk inte diskar. 

Igår när jag gick ut i köket efter lunchtid, för första gången sen fredagsmorgonen, så låg det massa skräp på golvet... Supermysigt.

Sorry, var bara tvungen att klaga av mig lite! Men inte fan var jag så sluskig när jag var 18-19....

I am really getting used to being in this dream..

I helgen hade jag lite hemlängtan. Jag saknade Malmö och Sverige, svenska språket, svensk kollektivtrafik, vänner och familj. Det är sånt man helst inte vill erkänna. Inte så här tidigt. Det är nu allt ska vara spännande och kul, men jag har mest varit trött. I helgen kände jag mig sjuk för att jag var så jädrans trött. Jag förstår dock varför, och jag vet att det kommer ändras snart. Nu är tiden när allt börjar sjunka in; att jag är här och att jag faktiskt klarade att ta mig hit. Stressen som jag kände förra terminen är borta, då kommer tröttheten och rastlösheten på samma gång. Jag vet liksom inte helt hur man ska hantera att inte ha så mycket att göra/tänka på hela tiden. Dessutom är det otroligt mycket nya intryck, trots att jag har bott här förut. Det var dock cirka 5 år sedan sist så mycket har ändrats. Det är krävande att allt är på ett annat språk än man är van vid, man måste verkligen anstränga sig hela tiden nu ibörjan innan man får in att man börjar tänka på engleska.
 
Idag känns det bättre. Idag känner jag mig glad, trots trötthet, och hemma. Inte hemma som i Malmö, men ändå hemma på något sätt. Jag börjar få någorlunda rutiner och känner mig hemma i mitt rum. Seminariet vi hade idag var otroligt intressant och kul! Det handlade om hur man berättar sagor, mycket mer ingående än vad vi har fått i Sverige, plus att han som pratade faktiskt jobbade med att åka runt till skolor och berättar sagor som involverar barnen. Vi var väldigt involverade i seminariet också och fick göra lite övningar med flera av mina kursare. Det var skönt, det kändes inte som att de tyckte det var något konstigt längre att vi var där.
 
Idag har jag förresten klarat mig i 11 dagar utan choklad och coca cola! Nolltolerans :)
 
Nu ska jag göra min läxa innan jag lägger mig och ser på serie. Puss på er!

Back in London....

Nu har en vecka gått sedan vi, jag och Beatrice, lämnade Malmö och begav oss på nya äventyr i London. Det kändes inte som att det faktiskt var på riktigt när vi åkte. Inte ens när vi hade landat. Vi satt på tåget och det kändes som att vi var i Skåne fortfarande, av någon kostig anledning. Men så fort vi kom fram med tåget och hoppade in i taxin kändes det med en gång att vi faktiskt var i Storbritannien. Det var lite overkligt och kändes konstigt. Hemma fast ändå inte liksom. Vi begav oss till stället som skulle vara mitt hem de närmsta 5 månaderna. Rummet jag skulle ha var visst inte städat så vi fick hoppa in i ett annat i en natt. Efter någon timmas vila tog vi en taxi till centrala Kingston och satte oss på Nando’s och åt, som jag hade längtat. Mums! Vi utforskade lite innan vi åkte till Isleworth för att titta på ett rum som Beatrice möjligtvis skulle bo i. Jag kan också meddela att det blev detta rummet efter mycket om och men. Vi kom hem till mig igen och skulle då sova i min lilla säng, tillsammans. Det var ju spännande.

 

 

Dag två, fredag, tittade vi på ännu ett rum till Beatrice, som var riktigt äckligt och motbjudande, så det var ett big no no. Vi åkte sen upp till Universitet för att kolla läget. Det verkade trevligt och sådär. Sen gjorde vi inte alls mycket mer på fredagen mer än flyttade in i mitt permanenta rum, vad jag kan minnas, vi var så trötta!

 

Helgen spenderade vi i Kingston och på IKEA. Vi skaffade engelskt nummer. Jag var hos min au pair-familj på lördagskvällen på middag. Det var otroligt mysigt och kändes precis som hemma! De skålade för mig och välkomnade mig hem, väldigt fint! Sen flyttade Beatrice. Det var konstigt att somna ensam på söndag kväll. Nervöst och lite läskigt. Kände mig lite emotionell, så mycket känslor på en gång.

 
 
 
Måndag – första dagen på uni. Nervöst. Jag och Beatrice var på plats en timma innan vårt möte skulle börja. Vi satt i solen och förberedde oss. Sen var det dags. Vi träffade våra koordinatorer, Marissa och Andrew, och tre andra Erasmus-studenter, två från Holland som också precis hade kommit (Sonja och Vera) och en från Spanien (Ana) som hade varit där sen i september. Vi fick se vårt schema som vi ska ha fram till slutet av februari och massa information om hur allt fungerar. Det känns tryggt att ha Marissa och Andrew där som man alltid kan kontakta om det är något, de var otroligt trevliga! Jag kommer läsa Core English, Care Math (om jag har lust), Ped & Prof, Specialism English och förhoppningsvis School Experience. Och lite fler kurser som bara är nån lektion hit och dit. Dessutom ska vi ha en language course som är på kvällar. Det verkar bra! Efter mötet åkte jag och Beatrice in till Kingston med Vera och Sonja. Väldigt trevliga tjejer!

 

  
 

Tisdag – första seminariet med year 1, som vi ska gå med nu första månaden innan vi hoppar in i year 2. Ped & Prof, alltså pedagogik. Det var ju speciellt. Vi Erasmusstudenter satt på en rad, alla tittade på oss som apor i bur och knappt något pratade med oss. När vi blev indelade i olika grupper kom jag i en grupp där de bara kollade konstigt på mig när jag presenterade mig och räckte fram handen. Otroligt konstigt. Jag bestämde mig efteråt att på fredag ska jag bara sätta mig bredvid någon och strunta i om de tycker det är knäppt.
 
 
Onsdag – ledig dag, trodde vi. Klockan 13 fick vi ett mail att vi skulle infinna oss på vår language course som började 16.00. Då var det bara att ta tag i sig själv och dra iväg till Uni. Det som var roligt med den här kursen var att det var folk från många olika länder och det var bara att ta plats liksom, då vågar jag hävda mig och prata inför alla, inga problem. Det verkar vara många trevliga människor i den kursen tycker jag! Efteråt drog jag och 7 till iväg till Wetherspoons, en pub som har bra och billig mat+dryck. Det var väldigt trevligt och vi sa att vi ska göra det till en tradition, gå ut varje onsdag efter kursen. Mysigt.
 

Idag har jag varit supertrött. Det är tur att det var en ledig dag. Alla spänningar släpper, ingen stress, ingen press. Mycket nya intryck och nya människor gör också att man blir otroligt trött. Nu ska jag landa så jag orkar njuta. Detta blir bra, det känner jag! Imorgon är det dags att vara modig på Specialism English- kursen, det blir nog bra. Huvudsaken är att jag mår bra, och det gör jag! Jag ska försöka vara duktigare på att skriva blogg så det inte blir så mycket på en gång. Men nu vet ni hur jag har det och sådär!

Puss och kram. Ta hand om er där hemma!


Positivitet!

Okej, jag ska inte bara skriva blogg när det går dåligt så dags för glädjande nyheter!
 
Dagen började med att jag vaknade efter en hel natt med ostörd sömn. (HAAAALELUJA) Det vet jag inte när det sist hände. Har haft en otroligt dålig sömnkurva det senaste men eftersom jag, förra natten, bara fick 3 timmars sömn och höll igång konstant mellan 8 och 21 igår så var jag död när jag kom hem vid 22.30. Jag la mig med en gång och somnade runt halv 12. Jag vaknade vid nio imorse och var utsövd. Otroligt.
 
Jag började dagen med att göra mig redo till att ringa till csn och tjata igen men tänkte att jag nog borde gå in och titta på min sida så inget har ändrats där. Då fick jag världens lyckorus när jag läste:
Nästa insättning - preliminärt 12 jan - 59 990 kr.
Ja, ni läste rätt - femtioniotusenniohundranittio kronor.
Say whaaat?!
Jag kommer alltså få hela terminens insättningar på en gång. Så på måndag har jag 60 000 på mitt konto?! HAHA. Okej.
Nu har de inte skickat något mail än men det står nästa insättning och att de har fattat ett beslut vilket jag tolkar som att jag får det. Helt otroligt vad det hjälper när man är envis och inte ger sig.
Detta är ju också en utmaning, jag måste vara duktig och hålla i pengarna tills i sommar. Men shit! Detta löser så mycket. Jag slipper låna pengar till deposition!!! Underbart!
 
Detta gjorde min dag så efter det har jag varit sjukt effektiv med skrivandet av min Engelska portfolio. Jag har äntligen fått tag på min coordinator så hon håller på att undersöka saker och ting och vi ska möjligtvis ha möte imorgon.

Dessutom mailade jag min lärare från gitarrkursen och frågade om när jag får reda på betyg/om jag behöver göra kompletteringar. Fick svaret:
 
Håller på med betygen, kan inte säga ditt ännu, men du behöver inte komplettera något så släpp detta och ladda för England!!
 
Score!!
 
Nu sitter jag och väntar på mail från coordinatorn och från England. Det finns en liiiiten chans att de har ett rum från skolan till mig. Fick mail vid 13.30 om att de har tre rum och det är först till kvarn. Jag skrev tillbaka 14.00, direkt när jag såg det. Så håll tummarna. Jag vågar inte hoppas, detta hade bara varit en stor bonus!
 
Saker ordnar sig kanske ändå. Idag är en bra dag i alla fall. Tänk vad positiva händelser gör med inställningen. När något går som jag vill. Otroligt.

Kingston University

Hej alla.
 
Jag tänkte nu skriva av mig lite om vad som har hänt i processen att åka till Kingston University som utbytesstudent. Jag blir otroligt nedstämd av allas frågor och undringar hela tiden så jag tänkte att det är lika bra att bara skriva svaren här, nu med en gång. Jag förstår att ni bryr er när ni frågar, men detta känns lättare..
 
Medan ni läser så ha också i tankarna att innan jag åker ska jag dessutom ha flyttat från rummet (sorterat ut att jag inte ha ska med och ta upp till mamma, kastat/gett bort saker jag inte kan behålla som min säng tex.), jag har haft två gruppredovisningar, har en omtenta plus en portfolio på minst 10 sidor på engelska att skriva. Plus att jag har blivit sjuk samtidigt. Då känns detta inte så litet längre.
 
Okej, var ska jag börja? Jag har förberett mig nu länge på att jag ska åka till London som utbytesstudent. Stressat med blanketter som ska in och ansökningar som ska bli godkända osv. Stress är det ordet jag kan beskriva det bäst med.
 
Sen att inte stressen var nog så blev vi då, Beatrice och jag, praktiskt taget lovade av Malmö Högskola och Kingston att de skulle hjälpa oss med boende. När vi sökte in från första början stod det att alla skolor, med något enstaka undantag, erbjuder boende i korridor till utbytesstudenter. Bra tänkte vi, till vi fick veta att Kingston inte alls gör det. Då fick vi blanketter om att ansöka om lodgings - alltså typ inneboende, som universitet ordnar och de sa att sök här så får ni boende. Okej, vad bra, tänkte vi tills vi, fem veckor innan vi ska börja första kursen, fick avslag på vår ansökan för att det var fler än vanligt som sökte och det fanns inte plats till oss. Tack. Dags att leta boende.
 
"Oj, har du inte hittat något än? Varför började du inte med det tidigare?" Där är svaret på den frågan.
 
"Men det kan ju inte vara så svårt, det finns ju massa på den här, den här och den här sidan."
 
Ja, det finns många som letar efter inneboende/flatshare men som jag upptäckte, efter att ha suttit och letat efter boende i flera dagar och pratat med många, så vill alla antingen ha pengar innan jag flyttar in - deposition - eller att jag ska flytta in imorgon. Nej, jag vill inte skicka 7000 över till någon jag inte känner bara för att kanske ha säkerheten att förhoppningsvis ha boende när jag kommer dit. Så det sket ju sig. Där fanns också ett problem. Var fan skulle jag få pengarna ifrån? Om skolan hade hjälpt oss hade det inte kostat alls så mycket, men nu behöver jag ut med 12 000 med en gång jag kommer dit... hur fan?..
 
Men jag fick iaf acceptera att jag helt enkelt får bo på hostel den första tiden för att istället leta på plats och förhoppningsvis hitta något då. Så fick det bli. Pengarna ordnar sig också, får låna ett tag.
 
Sen kom nästa nederlag... Csn ska såklart krångla också.
De har visst en regel om att man måste ha bott i Sverige i 2 år sammanhängande de senaste 5 åren för att få pengar vid utlandsstudier. Jaha, kunde ingen kläckt ur sig det tidigare? Det upptäckte jag när jag fick tillbaka "vi måste ha kompletterande uppgifter på ditt boende" den 6 dec. Okej tänkte jag, jag är ju född i Sverige och kommer jobba här nu i massa år framöver så det borde ju ändå inte vara några problem, de borde ha överseende med att jag bara har bott här i 1,5 år nu. Jag skickade in det de ville ha och började vänta på svar..
Julafton kom och jag hade fortfarande inte hört någonting från csn överhuvudtaget. Några dagar senare ringde jag till de och fick prata med en tjej som säger att de inte har fått in något från mig. När jag berättar att jag hade skickat in så säger hon att sidan strulade ett tag och det är säkert därför, maila in istället. Och på frågan om det blir några problem att jag bott här 1,5 år säger hon att de inget kan säga för än ansökan har behandlats ordentligt.
Fuck it.
Så jag fick skicka in igen. Med tre veckor kvar tills jag egentligen ska börja i England så visste jag alltså inte ens om jag får pengar och kan åka.
 
Så nu sitter jag här och kan inget göra åt saken. Dessutom fick jag mail från Kingston igår om att de visst har Orientation Week nu, som vi inte har fått någon som helst info om trots att vi har ställt den specifika frågan "will there be an orientation week?". I den fanns också ett "before you start" häfte där det tydligen står att poängen där är inte alls samma som i Sverige, som vi har fått information om, så våra kurser är helt fucked up.
 
Så svar på frågorna:
När åker du? Har inget svar.
Var ska du bo? Har inget svar.
 
På uttrycket "men allt ordnar sig alltid". Fuck it. Ordna det åt mig då för jag orkar inte med det mer.
En del av mig vill bara ge upp nu. Jag ville ge upp när jag fick veta om boende men gjorde det inte. Nu är det nog. Det känns, på riktigt, som att det inte är meningen att jag ska åka. Det känns som att om jag trotsar alla tecken kommer någon dåligt hända.
Men om jag stannar i Sverige kommer jag leva med besvikelsen över att det inte blev som jag hade tänkt och hoppats. Jag kommer få svara på frågan "men varför åkte du inte?" tusen gånger och det kommer göra så ont i hjärtat. Jag kommer gå miste om så mycket.
Men jag orkar inte.
 
Jag önskar någon kunde ta över mitt liv nu och ordna upp det åt mig, för jag har inte styrkan till att göra det längre.
 

I believe in you

Det var längesedan jag kände behov av att skriva blogg. Idag gör jag det. Dels för att jag är så otroligt tacksam, och dels för att jag är förbannat trött på mycket livet har att ge.

Det negativa först så jag kan sluta på ett gott humör.

Just när jag känner att livet faktiskt börjar arta sig och det finns hopp för att jag faktiskt kan känna mig lycklig igen på riktigt, då händer nåt som rubbar all balans. Ännu mer trygghet som dras bort under mina fötter. Jag har nästintill fått jobb kastat på mig den sista tiden. Först började jag vara barnvakt, sen började jag som vikarie på min praktikskola, sen fick jag intervju på hemvården i Landskrona och fick jobbet och efter det intervju med vikariebanken till skolorna här i Malmö och fick jobbet där också. Allting skulle ordna sig i sommar, jag kommer ha pengar och kan faktiskt spara lite också. Eftersom jag ska få feriepengar från jobbet i Oslo och skattepengar från Norge också så klarar jag mig mer än fint fram tills första lönen kommer i slutet av Juli. Feriepengarna ska komma 12 juni och skatten förmodligen runt midsommar. Allt funkar ju fint.
Tills banken på något konstigt sätt har fått mitt konto på DNB att försvinna? Hur lyckas de? Och detta upptäckte jag idag, på min födelsedag.. Så pengarna som ska föras över till det kontot kommer jag inte komma åt nu eftersom jag måste försöka få de att skicka de till ett annat konto, vilket inte kommer gå ordna förrän på tisdag.. Så här sitter jag med 400 kr på mitt konto. Första insättningen som helt säkert kommer in på mitt konto är i slutet av Juli. Hur fasen ska jag klara detta? Hyra för julimånad? Mat? Okej, jag ska inte oroa mig innan jag vet, men alltså... jag kommer ju i vart fall inte få pengar den 12 Juni som jag räknat med. Jag måste ju låna. Jag hatar att låna. Min stolthet, mitt duktiga jag, får en rejäl smäll på käften. Och vem kan låna ut massa pengar nu när semestern börjar? Vem ska jag vända mig till? Jag avskyr det. Orkar inte mer sånt..

Så efter jag börjat min födelsedag med att gråta tills jag spydde så blev den fin ändå. Jag har vänner som är otroliga! De ställer verkligen upp när det väl gäller och bara ger och ger. Ni är så fantastiska! Jag har lite svårt med ensamheten när alla fina åkt hem, men efter så mycket kärlek så är jag otroligt nöjd och tacksam.

Finns det något bättre än vänner som ger så otroligt mycket kärlek? Jag tror inte det. Jag vet åtminstone att jag inte hade klarat av detta året utan dem. Aldrig.

Stopp

Idag vet jag inte hur jag ska fortsätta. Hur kommer jag vidare? Jag klarar det inte själv. Ett stort misslyckande är jag. Jag vet ärligt talat inte. Jag vet inte.

Back to good

Efter tenta-pluggande sen sjukdom är jag nu tillbaka. Jag beklagar att jag har haft ett så långt uppehåll. Det bara blev så.

Vad har hänt sen sist, förutom sjukdom och tenta?
I skolan har vi börjat med en ny kurs. Det är dags att lära oss hur man lär ut matematik. Väldigt intressant faktiskt. Vi får lära oss om bedömning och liknande. Jag känner mig otroligt motiverad faktiskt. Jag tror det är för att allt annat börjar släppa. Allt det mörka. Allt det onda. Jag har mer plats i min hjärna för ny information. Känns bra.
Dessutom är det dags för VFU, alltså praktik, i fyra veckor med start på måndag. Jag är otroligt spänd över det, lite nervös också. Det ska bli jättekul. Nu ska jag faktiskt få stå framför en hel klass och undervisa. Jag ska faktiskt få försöka lära de någonting. Spännande.

Det är mycket planerat de närmsta två månaderna. Jag ska till syrran i helgen, till Sofia en hel helg i februari, mamma och lillasyster kommer hit, jag ska se Backstreet Boys i Mars med Jessica och jag ska till Norge en sväng i slutet av mars.
Längtar till aaaaallt!!! Jag ska bara klara av att hålla vardagen i shack också. Och ha pengar till att äta. Men det ordnar sig alltid.

In your eyes.

Jag tänkte bara meddela att nu har jag en tenta att bli färdig med så fram tills fredag blir det tyvärr inte mycket blogg-skrivande för mig :(
Wish me luck. Gaaaah

Impossible means nothing to me

Idag är en bra dag, trots ännu en natt från helvetet.
Idag börjar livet se lite ljusare ut.
Jag ska äntligen få vara en liten del av ett litet barns liv igen. Som jag har längtat. Jag ska börja "jobba" som barnvakt åt en liten flicka på 1,5 år. Det ska bli så otroligt mysigt och jag hoppas henne energi smittar av sig på mig.

Däremot har jag ingen matlust. Jag vet inte vad jag ska göra. Har verkligen ingen lust att äta. Jag måste ju för magen gör så ont när jag inte äter, kramp från helvetet. Måste tvinga mig.

Det var väl allt jag hade att skriva idag förutom att jag ska ta sömntabletter för första gången idag. Det är läskigt och spännande på en gång, men framför allt hoppas jag med hela mitt hjärta att det fungerar. Jag orkar inte gå runt som en zombie längre, det funkar inte. Tack mimsi <3

Om

Min profilbild

Gabbi

25årig student som pluggar en termin på Kingston University i London.

RSS 2.0