Iamperfectlylonely

I helgen hade jag lite hemlängtan. Jag saknade Malmö och Sverige, svenska språket, svensk kollektivtrafik, vänner och familj. Det är sånt man helst inte vill erkänna. Inte så här tidigt. Det är nu allt ska vara spännande och kul, men jag har mest varit trött. I helgen kände jag mig sjuk för att jag var så jädrans trött. Jag förstår dock varför, och jag vet att det kommer ändras snart. Nu är tiden när allt börjar sjunka in; att jag är här och att jag faktiskt klarade att ta mig hit. Stressen som jag kände förra terminen är borta, då kommer tröttheten och rastlösheten på samma gång. Jag vet liksom inte helt hur man ska hantera att inte ha så mycket att göra/tänka på hela tiden. Dessutom är det otroligt mycket nya intryck, trots att jag har bott här förut. Det var dock cirka 5 år sedan sist så mycket har ändrats. Det är krävande att allt är på ett annat språk än man är van vid, man måste verkligen anstränga sig hela tiden nu ibörjan innan man får in att man börjar tänka på engleska.

 

Idag känns det bättre. Idag känner jag mig glad, trots trötthet, och hemma. Inte hemma som i Malmö, men ändå hemma på något sätt. Jag börjar få någorlunda rutiner och känner mig hemma i mitt rum. Seminariet vi hade idag var otroligt intressant och kul! Det handlade om hur man berättar sagor, mycket mer ingående än vad vi har fått i Sverige, plus att han som pratade faktiskt jobbade med att åka runt till skolor och berättar sagor som involverar barnen. Vi var väldigt involverade i seminariet också och fick göra lite övningar med flera av mina kursare. Det var skönt, det kändes inte som att de tyckte det var något konstigt längre att vi var där.

 

Idag har jag förresten klarat mig i 11 dagar utan choklad och coca cola! Nolltolerans :)

 

Nu ska jag göra min läxa innan jag lägger mig och ser på serie. Puss på er!

Nu har en vecka gått sedan vi, jag och Beatrice, lämnade Malmö och begav oss på nya äventyr i London. Det kändes inte som att det faktiskt var på riktigt när vi åkte. Inte ens när vi hade landat. Vi satt på tåget och det kändes som att vi var i Skåne fortfarande, av någon kostig anledning. Men så fort vi kom fram med tåget och hoppade in i taxin kändes det med en gång att vi faktiskt var i Storbritannien. Det var lite overkligt och kändes konstigt. Hemma fast ändå inte liksom. Vi begav oss till stället som skulle vara mitt hem de närmsta 5 månaderna. Rummet jag skulle ha var visst inte städat så vi fick hoppa in i ett annat i en natt. Efter någon timmas vila tog vi en taxi till centrala Kingston och satte oss på Nando’s och åt, som jag hade längtat. Mums! Vi utforskade lite innan vi åkte till Isleworth för att titta på ett rum som Beatrice möjligtvis skulle bo i. Jag kan också meddela att det blev detta rummet efter mycket om och men. Vi kom hem till mig igen och skulle då sova i min lilla säng, tillsammans. Det var ju spännande.

 

Dag två, fredag, tittade vi på ännu ett rum till Beatrice, som var riktigt äckligt och motbjudande, så det var ett big no no. Vi åkte sen upp till Universitet för att kolla läget. Det verkade trevligt och sådär. Sen gjorde vi inte alls mycket mer på fredagen mer än flyttade in i mitt permanenta rum, vad jag kan minnas, vi var så trötta!

Helgen spenderade vi i Kingston och på IKEA. Vi skaffade engelskt nummer. Jag var hos min au pair-familj på lördagskvällen på middag. Det var otroligt mysigt och kändes precis som hemma! De skålade för mig och välkomnade mig hem, väldigt fint! Sen flyttade Beatrice. Det var konstigt att somna ensam på söndag kväll. Nervöst och lite läskigt. Kände mig lite emotionell, så mycket känslor på en gång.

 

Idag har jag varit supertrött. Det är tur att det var en ledig dag. Alla spänningar släpper, ingen stress, ingen press. Mycket nya intryck och nya människor gör också att man blir otroligt trött. Nu ska jag landa så jag orkar njuta. Detta blir bra, det känner jag! Imorgon är det dags att vara modig på Specialism English- kursen, det blir nog bra. Huvudsaken är att jag mår bra, och det gör jag! Jag ska försöka vara duktigare på att skriva blogg så det inte blir så mycket på en gång. Men nu vet ni hur jag har det och sådär!

Puss och kram. Ta hand om er där hemma!

Okej, jag ska inte bara skriva blogg när det går dåligt så dags för glädjande nyheter!

 

Dagen började med att jag vaknade efter en hel natt med ostörd sömn. (HAAAALELUJA) Det vet jag inte när det sist hände. Har haft en otroligt dålig sömnkurva det senaste men eftersom jag, förra natten, bara fick 3 timmars sömn och höll igång konstant mellan 8 och 21 igår så var jag död när jag kom hem vid 22.30. Jag la mig med en gång och somnade runt halv 12. Jag vaknade vid nio imorse och var utsövd. Otroligt.

 

Jag började dagen med att göra mig redo till att ringa till csn och tjata igen men tänkte att jag nog borde gå in och titta på min sida så inget har ändrats där. Då fick jag världens lyckorus när jag läste:

Nästa insättning - preliminärt 12 jan - 59 990 kr.

Ja, ni läste rätt - femtioniotusenniohundranittio kronor.

Say whaaat?!

Jag kommer alltså få hela terminens insättningar på en gång. Så på måndag har jag 60 000 på mitt konto?! HAHA. Okej.

Nu har de inte skickat något mail än men det står nästa insättning och att de har fattat ett beslut vilket jag tolkar som att jag får det. Helt otroligt vad det hjälper när man är envis och inte ger sig.

Detta är ju också en utmaning, jag måste vara duktig och hålla i pengarna tills i sommar. Men shit! Detta löser så mycket. Jag slipper låna pengar till deposition!!! Underbart!

 

Detta gjorde min dag så efter det har jag varit sjukt effektiv med skrivandet av min Engelska portfolio. Jag har äntligen fått tag på min coordinator så hon håller på att undersöka saker och ting och vi ska möjligtvis ha möte imorgon.

Dessutom mailade jag min lärare från gitarrkursen och frågade om när jag får reda på betyg/om jag behöver göra kompletteringar. Fick svaret:

 

Hej alla.

 

Jag tänkte nu skriva av mig lite om vad som har hänt i processen att åka till Kingston University som utbytesstudent. Jag blir otroligt nedstämd av allas frågor och undringar hela tiden så jag tänkte att det är lika bra att bara skriva svaren här, nu med en gång. Jag förstår att ni bryr er när ni frågar, men detta känns lättare..

 

Medan ni läser så ha också i tankarna att innan jag åker ska jag dessutom ha flyttat från rummet (sorterat ut att jag inte ha ska med och ta upp till mamma, kastat/gett bort saker jag inte kan behålla som min säng tex.), jag har haft två gruppredovisningar, har en omtenta plus en portfolio på minst 10 sidor på engelska att skriva. Plus att jag har blivit sjuk samtidigt. Då känns detta inte så litet längre.

 

Okej, var ska jag börja? Jag har förberett mig nu länge på att jag ska åka till London som utbytesstudent. Stressat med blanketter som ska in och ansökningar som ska bli godkända osv. Stress är det ordet jag kan beskriva det bäst med.

 

Sen att inte stressen var nog så blev vi då, Beatrice och jag, praktiskt taget lovade av Malmö Högskola och Kingston att de skulle hjälpa oss med boende. När vi sökte in från första början stod det att alla skolor, med något enstaka undantag, erbjuder boende i korridor till utbytesstudenter. Bra tänkte vi, till vi fick veta att Kingston inte alls gör det. Då fick vi blanketter om att ansöka om lodgings - alltså typ inneboende, som universitet ordnar och de sa att sök här så får ni boende. Okej, vad bra, tänkte vi tills vi, fem veckor innan vi ska börja första kursen, fick avslag på vår ansökan för att det var fler än vanligt som sökte och det fanns inte plats till oss. Tack. Dags att leta boende.

 

"Oj, har du inte hittat något än? Varför började du inte med det tidigare?" Där är svaret på den frågan.

 

"Men det kan ju inte vara så svårt, det finns ju massa på den här, den här och den här sidan."

 

Ja, det finns många som letar efter inneboende/flatshare men som jag upptäckte, efter att ha suttit och letat efter boende i flera dagar och pratat med många, så vill alla antingen ha pengar innan jag flyttar in - deposition - eller att jag ska flytta in imorgon. Nej, jag vill inte skicka 7000 över till någon jag inte känner bara för att kanske ha säkerheten att förhoppningsvis ha boende när jag kommer dit. Så det sket ju sig. Där fanns också ett problem. Var fan skulle jag få pengarna ifrån? Om skolan hade hjälpt oss hade det inte kostat alls så mycket, men nu behöver jag ut med 12 000 med en gång jag kommer dit... hur fan?..

 

Men jag fick iaf acceptera att jag helt enkelt får bo på hostel den första tiden för att istället leta på plats och förhoppningsvis hitta något då. Så fick det bli. Pengarna ordnar sig också, får låna ett tag.

 

Sen kom nästa nederlag... Csn ska såklart krångla också.

De har visst en regel om att man måste ha bott i Sverige i 2 år sammanhängande de senaste 5 åren för att få pengar vid utlandsstudier. Jaha, kunde ingen kläckt ur sig det tidigare? Det upptäckte jag när jag fick tillbaka "vi måste ha kompletterande uppgifter på ditt boende" den 6 dec. Okej tänkte jag, jag är ju född i Sverige och kommer jobba här nu i massa år framöver så det borde ju ändå inte vara några problem, de borde ha överseende med att jag bara har bott här i 1,5 år nu. Jag skickade in det de ville ha och började vänta på svar..

Julafton kom och jag hade fortfarande inte hört någonting från csn överhuvudtaget. Några dagar senare ringde jag till de och fick prata med en tjej som säger att de inte har fått in något från mig. När jag berättar att jag hade skickat in så säger hon att sidan strulade ett tag och det är säkert därför, maila in istället. Och på frågan om det blir några problem att jag bott här 1,5 år säger hon att de inget kan säga för än ansökan har behandlats ordentligt.

Fuck it.

Så jag fick skicka in igen. Med tre veckor kvar tills jag egentligen ska börja i England så visste jag alltså inte ens om jag får pengar och kan åka.

 

Så nu sitter jag här och kan inget göra åt saken. Dessutom fick jag mail från Kingston igår om att de visst har Orientation Week nu, som vi inte har fått någon som helst info om trots att vi har ställt den specifika frågan "will there be an orientation week?". I den fanns också ett "before you start" häfte där det tydligen står att poängen där är inte alls samma som i Sverige, som vi har fått information om, så våra kurser är helt fucked up.

 

Så svar på frågorna:

När åker du? Har inget svar.

Var ska du bo? Har inget svar.

 

På uttrycket "men allt ordnar sig alltid". Fuck it. Ordna det åt mig då för jag orkar inte med det mer.

En del av mig vill bara ge upp nu. Jag ville ge upp när jag fick veta om boende men gjorde det inte. Nu är det nog. Det känns, på riktigt, som att det inte är meningen att jag ska åka. Det känns som att om jag trotsar alla tecken kommer någon dåligt hända.

Men om jag stannar i Sverige kommer jag leva med besvikelsen över att det inte blev som jag hade tänkt och hoppats. Jag kommer få svara på frågan "men varför åkte du inte?" tusen gånger och det kommer göra så ont i hjärtat. Jag kommer gå miste om så mycket.

Men jag orkar inte.

 

Jag önskar någon kunde ta över mitt liv nu och ordna upp det åt mig, för jag har inte styrkan till att göra det längre.