Iamperfectlylonely

I helgen hade jag lite hemlängtan. Jag saknade Malmö och Sverige, svenska språket, svensk kollektivtrafik, vänner och familj. Det är sånt man helst inte vill erkänna. Inte så här tidigt. Det är nu allt ska vara spännande och kul, men jag har mest varit trött. I helgen kände jag mig sjuk för att jag var så jädrans trött. Jag förstår dock varför, och jag vet att det kommer ändras snart. Nu är tiden när allt börjar sjunka in; att jag är här och att jag faktiskt klarade att ta mig hit. Stressen som jag kände förra terminen är borta, då kommer tröttheten och rastlösheten på samma gång. Jag vet liksom inte helt hur man ska hantera att inte ha så mycket att göra/tänka på hela tiden. Dessutom är det otroligt mycket nya intryck, trots att jag har bott här förut. Det var dock cirka 5 år sedan sist så mycket har ändrats. Det är krävande att allt är på ett annat språk än man är van vid, man måste verkligen anstränga sig hela tiden nu ibörjan innan man får in att man börjar tänka på engleska.

 

Idag känns det bättre. Idag känner jag mig glad, trots trötthet, och hemma. Inte hemma som i Malmö, men ändå hemma på något sätt. Jag börjar få någorlunda rutiner och känner mig hemma i mitt rum. Seminariet vi hade idag var otroligt intressant och kul! Det handlade om hur man berättar sagor, mycket mer ingående än vad vi har fått i Sverige, plus att han som pratade faktiskt jobbade med att åka runt till skolor och berättar sagor som involverar barnen. Vi var väldigt involverade i seminariet också och fick göra lite övningar med flera av mina kursare. Det var skönt, det kändes inte som att de tyckte det var något konstigt längre att vi var där.

 

Idag har jag förresten klarat mig i 11 dagar utan choklad och coca cola! Nolltolerans :)

 

Nu ska jag göra min läxa innan jag lägger mig och ser på serie. Puss på er!