Kingston University

Hej alla.
 
Jag tänkte nu skriva av mig lite om vad som har hänt i processen att åka till Kingston University som utbytesstudent. Jag blir otroligt nedstämd av allas frågor och undringar hela tiden så jag tänkte att det är lika bra att bara skriva svaren här, nu med en gång. Jag förstår att ni bryr er när ni frågar, men detta känns lättare..
 
Medan ni läser så ha också i tankarna att innan jag åker ska jag dessutom ha flyttat från rummet (sorterat ut att jag inte ha ska med och ta upp till mamma, kastat/gett bort saker jag inte kan behålla som min säng tex.), jag har haft två gruppredovisningar, har en omtenta plus en portfolio på minst 10 sidor på engelska att skriva. Plus att jag har blivit sjuk samtidigt. Då känns detta inte så litet längre.
 
Okej, var ska jag börja? Jag har förberett mig nu länge på att jag ska åka till London som utbytesstudent. Stressat med blanketter som ska in och ansökningar som ska bli godkända osv. Stress är det ordet jag kan beskriva det bäst med.
 
Sen att inte stressen var nog så blev vi då, Beatrice och jag, praktiskt taget lovade av Malmö Högskola och Kingston att de skulle hjälpa oss med boende. När vi sökte in från första början stod det att alla skolor, med något enstaka undantag, erbjuder boende i korridor till utbytesstudenter. Bra tänkte vi, till vi fick veta att Kingston inte alls gör det. Då fick vi blanketter om att ansöka om lodgings - alltså typ inneboende, som universitet ordnar och de sa att sök här så får ni boende. Okej, vad bra, tänkte vi tills vi, fem veckor innan vi ska börja första kursen, fick avslag på vår ansökan för att det var fler än vanligt som sökte och det fanns inte plats till oss. Tack. Dags att leta boende.
 
"Oj, har du inte hittat något än? Varför började du inte med det tidigare?" Där är svaret på den frågan.
 
"Men det kan ju inte vara så svårt, det finns ju massa på den här, den här och den här sidan."
 
Ja, det finns många som letar efter inneboende/flatshare men som jag upptäckte, efter att ha suttit och letat efter boende i flera dagar och pratat med många, så vill alla antingen ha pengar innan jag flyttar in - deposition - eller att jag ska flytta in imorgon. Nej, jag vill inte skicka 7000 över till någon jag inte känner bara för att kanske ha säkerheten att förhoppningsvis ha boende när jag kommer dit. Så det sket ju sig. Där fanns också ett problem. Var fan skulle jag få pengarna ifrån? Om skolan hade hjälpt oss hade det inte kostat alls så mycket, men nu behöver jag ut med 12 000 med en gång jag kommer dit... hur fan?..
 
Men jag fick iaf acceptera att jag helt enkelt får bo på hostel den första tiden för att istället leta på plats och förhoppningsvis hitta något då. Så fick det bli. Pengarna ordnar sig också, får låna ett tag.
 
Sen kom nästa nederlag... Csn ska såklart krångla också.
De har visst en regel om att man måste ha bott i Sverige i 2 år sammanhängande de senaste 5 åren för att få pengar vid utlandsstudier. Jaha, kunde ingen kläckt ur sig det tidigare? Det upptäckte jag när jag fick tillbaka "vi måste ha kompletterande uppgifter på ditt boende" den 6 dec. Okej tänkte jag, jag är ju född i Sverige och kommer jobba här nu i massa år framöver så det borde ju ändå inte vara några problem, de borde ha överseende med att jag bara har bott här i 1,5 år nu. Jag skickade in det de ville ha och började vänta på svar..
Julafton kom och jag hade fortfarande inte hört någonting från csn överhuvudtaget. Några dagar senare ringde jag till de och fick prata med en tjej som säger att de inte har fått in något från mig. När jag berättar att jag hade skickat in så säger hon att sidan strulade ett tag och det är säkert därför, maila in istället. Och på frågan om det blir några problem att jag bott här 1,5 år säger hon att de inget kan säga för än ansökan har behandlats ordentligt.
Fuck it.
Så jag fick skicka in igen. Med tre veckor kvar tills jag egentligen ska börja i England så visste jag alltså inte ens om jag får pengar och kan åka.
 
Så nu sitter jag här och kan inget göra åt saken. Dessutom fick jag mail från Kingston igår om att de visst har Orientation Week nu, som vi inte har fått någon som helst info om trots att vi har ställt den specifika frågan "will there be an orientation week?". I den fanns också ett "before you start" häfte där det tydligen står att poängen där är inte alls samma som i Sverige, som vi har fått information om, så våra kurser är helt fucked up.
 
Så svar på frågorna:
När åker du? Har inget svar.
Var ska du bo? Har inget svar.
 
På uttrycket "men allt ordnar sig alltid". Fuck it. Ordna det åt mig då för jag orkar inte med det mer.
En del av mig vill bara ge upp nu. Jag ville ge upp när jag fick veta om boende men gjorde det inte. Nu är det nog. Det känns, på riktigt, som att det inte är meningen att jag ska åka. Det känns som att om jag trotsar alla tecken kommer någon dåligt hända.
Men om jag stannar i Sverige kommer jag leva med besvikelsen över att det inte blev som jag hade tänkt och hoppats. Jag kommer få svara på frågan "men varför åkte du inte?" tusen gånger och det kommer göra så ont i hjärtat. Jag kommer gå miste om så mycket.
Men jag orkar inte.
 
Jag önskar någon kunde ta över mitt liv nu och ordna upp det åt mig, för jag har inte styrkan till att göra det längre.
 

Kommentarer
Postat av: Frida Johansson

Heja heja! Det låter verkligen som skit det du går igenom just nu. Så fruktansvärt trist! Hoppas verkligen allt löser sig för dig. Styrkekramar!!

2015-01-04 @ 00:54:30
URL: http://vivalafrida.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0