Iamperfectlylonely

Nu har en vecka gått sedan vi, jag och Beatrice, lämnade Malmö och begav oss på nya äventyr i London. Det kändes inte som att det faktiskt var på riktigt när vi åkte. Inte ens när vi hade landat. Vi satt på tåget och det kändes som att vi var i Skåne fortfarande, av någon kostig anledning. Men så fort vi kom fram med tåget och hoppade in i taxin kändes det med en gång att vi faktiskt var i Storbritannien. Det var lite overkligt och kändes konstigt. Hemma fast ändå inte liksom. Vi begav oss till stället som skulle vara mitt hem de närmsta 5 månaderna. Rummet jag skulle ha var visst inte städat så vi fick hoppa in i ett annat i en natt. Efter någon timmas vila tog vi en taxi till centrala Kingston och satte oss på Nando’s och åt, som jag hade längtat. Mums! Vi utforskade lite innan vi åkte till Isleworth för att titta på ett rum som Beatrice möjligtvis skulle bo i. Jag kan också meddela att det blev detta rummet efter mycket om och men. Vi kom hem till mig igen och skulle då sova i min lilla säng, tillsammans. Det var ju spännande.

 

Dag två, fredag, tittade vi på ännu ett rum till Beatrice, som var riktigt äckligt och motbjudande, så det var ett big no no. Vi åkte sen upp till Universitet för att kolla läget. Det verkade trevligt och sådär. Sen gjorde vi inte alls mycket mer på fredagen mer än flyttade in i mitt permanenta rum, vad jag kan minnas, vi var så trötta!

Helgen spenderade vi i Kingston och på IKEA. Vi skaffade engelskt nummer. Jag var hos min au pair-familj på lördagskvällen på middag. Det var otroligt mysigt och kändes precis som hemma! De skålade för mig och välkomnade mig hem, väldigt fint! Sen flyttade Beatrice. Det var konstigt att somna ensam på söndag kväll. Nervöst och lite läskigt. Kände mig lite emotionell, så mycket känslor på en gång.

 

 

  

 

Tisdag – första seminariet med year 1, som vi ska gå med nu första månaden innan vi hoppar in i year 2. Ped & Prof, alltså pedagogik. Det var ju speciellt. Vi Erasmusstudenter satt på en rad, alla tittade på oss som apor i bur och knappt något pratade med oss. När vi blev indelade i olika grupper kom jag i en grupp där de bara kollade konstigt på mig när jag presenterade mig och räckte fram handen. Otroligt konstigt. Jag bestämde mig efteråt att på fredag ska jag bara sätta mig bredvid någon och strunta i om de tycker det är knäppt.

 

 

Onsdag – ledig dag, trodde vi. Klockan 13 fick vi ett mail att vi skulle infinna oss på vår language course som började 16.00. Då var det bara att ta tag i sig själv och dra iväg till Uni. Det som var roligt med den här kursen var att det var folk från många olika länder och det var bara att ta plats liksom, då vågar jag hävda mig och prata inför alla, inga problem. Det verkar vara många trevliga människor i den kursen tycker jag! Efteråt drog jag och 7 till iväg till Wetherspoons, en pub som har bra och billig mat+dryck. Det var väldigt trevligt och vi sa att vi ska göra det till en tradition, gå ut varje onsdag efter kursen. Mysigt.

Idag har jag varit supertrött. Det är tur att det var en ledig dag. Alla spänningar släpper, ingen stress, ingen press. Mycket nya intryck och nya människor gör också att man blir otroligt trött. Nu ska jag landa så jag orkar njuta. Detta blir bra, det känner jag! Imorgon är det dags att vara modig på Specialism English- kursen, det blir nog bra. Huvudsaken är att jag mår bra, och det gör jag! Jag ska försöka vara duktigare på att skriva blogg så det inte blir så mycket på en gång. Men nu vet ni hur jag har det och sådär!

Puss och kram. Ta hand om er där hemma!