Iamperfectlylonely

Sluta nu Gabbi. Bara sluta! Du vinner inget på det. Det gör bara ont i dig. Så sluta nu! Inget bra kommer ut av det i alla fall. Lägg ner nu, med en gång. En gång, aldrig mer. Det är så det kommer bli. För han är ett svin som de flesta andra killar. Och det visste du redan innan, du är bara dum som inte följer vad alla andra säger, plus vad dina egna tankar också säger när du inte är insnöad. Sluta nu för fan. Det är bara en crush, det går över bara du slutar. Nuuuu!

snälla

Första steget är nu taget. Jag kom mig ut på en promenad i kall vind efter en natt från helvetet. Jag hade nog inte gjort det om inte Aggi peppade mig, men nu gjorde jag det. Fram tills jag har fått ordning på min sömn ska jag åtminstone gå ut och gå. Löpningen får komma när allt känns lite bättre.
Men jag är stolt, för första steget är taget. Nu ska allt bara bli bättre. Nu ska livet fortsätta klättra uppåt, så högt så jag kan nudda vid molnen.

Efter att ha legat i sängen i någon timma och försökt vakna till och komma upp börjar jag tänka på min hälsa, min kropp och vad som egentligen har hänt med den..

Jag kom att tänka på en händelse som inträffade sig sommaren 2012. Jag var med min dåvarande pojkvän (C) med hans familj i deras sommarhus i Danmark. Vi hade en jättemysig vecka och jag trivdes i deras sällskap, kände mig bekväm och accepterad.
Denna speciella händelsen som fick mig att tänka till var när jag och C skulle laga mat till hela familjen. Vi hade tidigare bestämt att vi skulle alla ha en dag var som vi lagade mat och nu var det vår tur. Vi lagade fläskfilé i gräddsås med potatisklyftor. Som vanligt när det gällde såna här saker kände jag mig inte helt bekväm. Jag fick lite prestationsångest och var rädd för att göra fel.
Jag hade på mig bekväma kläder, joggingbyxor, vitt linne och en tröja över. Vi gick alla runt i avslappnade kläder, det var ju ändå semester. Många gick runt i bara shorts/bikini.. Men så bekväm var inte jag med tanke på att min kropp inte såg ut som de andras kroppar gjorde. De var i bra form, platta magar m.m..
Tillbaka till matlagningen... Det var sommar och blev varmt i köket. Eftersom jag dessutom var lite stressad blev jag väldigt varm och tog av mig tröjan. Tänkte inte så mycket på det eftersom jag kände mig bekväm i sällskapet och jag hade ju ändå ett linne på mig fortfarande till skillnad från många andra.

När maten sedan var nästintill färdig ser C på mig och frågar om jag inte ska ta på mig en tröja över när vi äter.
Som jag kommer ihåg det blev jag blek i ansiktet, tårögd och gick iväg för att ta på mig en tröja även om jag var jättevarm efter att ha lagat massa mat till hans familj. Han märkte att jag blev ledsen men tyckte att jag överreagerade i min reaktion.


När jag nu tänker tillbaka på detta blir jag så jävla irriterad. Inte bara på honom utan på mig själv. Detta var 10 månader innan vi gjorde slut. Och detta var inte första gången som han fick mig att känna mig obekväm i min egen kropp runt andra. Det var inte första gången som han fick mig att känna mig oattraktiv.
Jag gick alltså i över 10 månader i ett förhållande där jag kände mig oattraktiv. Jag gick i ett förhållande där jag kände att min partner inte alls tyckte jag var fin som jag var.

Jag är medveten om att jag gick upp i vikt under vårt förhållande. Men det är fan inte okej att få sin partner att känna sig som jag kände så länge. Det är inte okej!

Jag vill leva ett hälsosamt och lyckligt liv. Jag vill gå ner i vikt och komma i bättre form. Men denna gången gör jag det för min skull, inte för någon annan!

Nu är jul och nyårs-tider över.. Det är dags att sätta igång med mitt liv. Hösten har mest varit en dimma av kaos. Mycket har jag nog skapat själv och förvärrat, men det är så jag hanterar jobbiga händelser. Jag vet inte på vilket annat sätt jag annars skulle kunna hantera det. Men nu går livet åt rätt håll, och det har jag bestämt mig för att det ska göra i fortsättningen också.

Det jag behöver göra är att hitta något jag kan fokusera på så jag inte flyter bort i mina tankar och tänker för mycket på de jobbiga sakerna som har hänt. Jag ska absolut inte stänga de ute, de måste bearbetas. Men nu är det tid för glädje och hopp!

Jag ska börja träna på riktigt. Jag ska lägga min "onda" energi i träningen. Det jag först måste göra är att bara få in det i min vardag, sen går det lite av sig själv. Sen SKA jag sova bättre! Jag mår sämre när jag sover dåligt och på fel tider, så det måste ordnas. Sedan ska jag också prioritera skolan så gott jag kan. Det är viktigt, det är mitt mål i livet. Så varför inte sätta det högt upp på listan?

Något jag måste tona ner är mitt behov för närhet och bekräftelse. Jag måste lära mig att leva mitt liv utan någon bredvid mig innan jag kan släppa in någon långt inne. Det har blivit alltför mycket fram och tillbaka nu. Stopp!

Dessutom ska jag springa vårruset i Maj. Nästa år blir det milen. 2019 blir det Maraton i New York med Aggi!! 30 års present till oss själva, det är vi fan värda!

God Jul!! 

Tiden går så fort och jag hinner inte med någonting. Nu är det redan natten till den 22 december. Dan före dan för dopparedan. Och jag har nästan inga julklappar köpt. Fy på mig!

Jag tänker gärna tillbaka i tiden när julafton närmar sig. Det är både på fina minnen och jobbiga sådana. Jag känner att det inte alltid är bra för mig att leva så, så i år har jag valt att blicka framåt istället! Sluta tänk på det som har varit, börja tänk på hur det är och hur det kommer bli.
Jag tror det kommer hjälpa mig att ta mig framåt.

Jag är van vid att sova runt 4 timmar per natt. Men fan vad frustrerande det är! Nu har jag läst igenom mina gamla blogginlägg, haha! Det är otroligt spännande att läsa vad jag hade för mig i London 2010.. Killar killar killar. 

Idag hade jag gestaltningsprov på schemat. Det var ganska kul :) Sen att det gick bra är ju ett plus. Hon fick inte sätta betyg med en gång så, men hon sa; jag citerar.. "Vi kan ju säga så att ni kan lugnt gå hem och putsa på luciakronorna". Haha, hon är rolig, min dramalärare.
Nu ska vi dock inte ha henne mer i denna kursen, det är synd.

För övrigt så är jag så sjukt trött idag, känner mig inte helt på topp. Somnade när jag kom hem idag och sov i 2,5 timmar. Ajaj, när jag egentligen behövde läsa, inte bra.

Men nu är det snart helg, sista tagen imorgon sen tar jag lite ledigt faktiskt. Ska på Lucia-konsert i Landskrona på Lördag med Sofia. Johan sjunger med min systers luciakör, och min systerdotter gör ett gästframträdande, ska bli kul!

Idag är en sån dag när jag inte vill gå upp ur sängen. Ute är det grått och tråkigt och min motivation är nere på noll.. Men jag har i alla fall tagit mig i kragen och läst färdigt 75 sidor av de 1000 som vi ska läsa utöver allt annat! Känner mig duktig, haha. Jobbigt bara att detta förmodligen var den medt lättlästa boken av alla de jag ska läsa.

De senaste dagarna, eller veckorna egentligen, har jag känt ett sånt stort hat mot sjukdomen cancer. Det är så otroligt många i min närhet som drabbas och det är så skrämmande. Det drar upp minnen om pappa och hans sjukdomstid.
Jag hatar den sjukdomen mer än något annat.

Edvin Berg - I will be here (se på youtube-klipp från cancergalan om du känner dig på gråthumör, då kommer definitivt tårarna...)

För övrigt så är jag skoltrött just nu. På torsdag har vi gestaltningsprov. Det är en kreativ examination där vi ska använda kreativa lärandemetoder i vår undervisning; vilket inkluderar drama, musik, dans, lyrik, lek, bild, m.m.. Det är med världens bästa grupp så det ska nog gå bra, men är fortfarande lite stressad över det. Fast egentligen mest till rapporten vi ska ha färdigt 17 januari.. Måste alltså sitta och läsa och skriva i jul, inte mycket ledighet där. Men så länge jag kan få en dos av nära och kära också så ska jag nog klara det.

Har en dålig kväll i min ensamhet.. Riktigt jobbigt. Jag måste klara av detta, men det är fan inte lätt..

Sven härjar för fullt här och tydligen ska han hålla på hela fredagen också.. Detta ledde till att stadsbussarna slutade gå igår kväll och jag fick erbjuda sängplats över natten. 

Hej. Jag kan inte sova. Hejdå!

Ja, vad ska man säga!? Efter att ha varit dingel nu sen i maj, alltså typ 7 månader, känner jag mig redo för någon seriöst igen.. Låt oss säga så att jag är redan jävligt trött på att vara singel!

Nu har jag ätit spagetti och köttfärssås, hade storkok i lördags och gjorde matlådor, toppen! :) 

Jag ligger hemma med magsjuka, perfekt till påsken..
Så då får jag lov att vara lite ledsen för att det sista avsnittet av min favoritserie precis har visats..

Den serien, One Tree Hill, har verkligen varit en del av mitt liv dom senaste 9 åren. Det finns inte ett avsnitt som jag inte har sett, och det är många av dom som jag har sett flera gånger om.
Jag hade ju för sjutton planer om att gifta mig med "Lucas" och om jag kunde hade jag gärna blivit "Peyton". Det känns tomt, hur patetiskt det än låter, så känns det faktiskt tomt.

Dessutom så är ju en av mina favoritsångare Gavin DeGraw med en del också! Det blir liksom inte bättre..

<3

Jag skriver alltid när jag är på dåligt humör/depressiv.. (ikke tänk på det...)


Jag är just nu inne i en väldigt omotiverad period. Jag som lyckades så bra med att hålla mig borta från choklad, träning, kost och sådär. Det gick framåt. 3 kg neråt. Sen blev det stopp, först på vågen, sen i huvudet.
Nu klarar jag inte att komma igång igen. Jag behöver hjälp och någon som är bra på att motivera.
Jag vill ju detta så sjukt mycket. Men det är ju inte bara det, i grund och botten är det ju inte bara det.. Det måste jag erkänna för mig själv. Men jag vet inte hur jag ska gå vidare med detta, jag vet inte hur jag ska klara mig ur den här svackan.

Inne i mig känner jag mig så sjukt stressad. Jag vet inte helt av vilken grund det är? Kanske vikt och träning? Kanske ensamhet? Kanske sociala fobi? Kanske mitt missbruk av socker? Kanske jobb? Kanske att inte räcka till?
Det är alltid så många tankar som flyger runt, men det är jag van vid, sånn har jag varit i hela mitt liv..

Jag vill verkligen lyckas med mitt mål. Jag vill kunna fullföra denna viktiga saken i mitt liv. Jag vill för en gångs skull genomföra någonting som jag vill och jobbar mot.

Men livet är fan i mig inte lätt, inte alls. Det är bara att kämpa sig igenom dom tunga och jobbiga dagarna. Slå sig igenom.


<3

Oj... Ett år sen jag bloggade sist. Det har väl en del att göra med att jag inte har känt att jag har något att blogga om längre, men frågan är om jag någonsin har haft det? egentligen..?

Just nu känner jag mig lite tom, så jag tar upp mitt bloggande i ett försök att kanske vara mer ärlig med mig själv och se saker på ett annorlunda sätt än hur jag ser det nu.

Mitt liv har väl ändrats ganska mycket på ett år. För det första så är jag sambo med min kära pojkvän sen i Juni. Och när jag tänker efter så är det väl det enda som är förändrats sen förra året.
Jag har det bra, jag har det. Men som jag sa så känner jag mig lite tom just nu. Jag känner mig helt enkelt lite ensam. Det är inte någon trevlig känsla, inte alls. Och den har ju en grund i att jag faktiskt inte har många vänner här. Det är få jag umgås med, och det blir inte ofta. Tro mig, jag vill lära känna fler, och jag vill få nära vänner här för jag planerar att stanna här ganska länge, om man säger det så. Men hur gör man? Var ska jag träffa dom så kallade nya vännerna?
Ni är varmt välkomna med förslag...
Den känslan jag har, ensamhet, har väl också något att göra med att jag inte har varit nere i skåne på nästan 1 år, och jag har inte träffat mina fina vänner i stockholm på alltför länge heller..
Dessutom.. pratar vi nästan aldrig heller. Och det är väl det som är det jobbigaste tror jag. Att jag inte riktigt känner att jag har någon att prata med, liksom till vardags. Jag har ju min sambo, det har jag! Men han har ju sitt också. Sitt jobb, sina vänner och sina intressen.

Jag är i grund och botten lycklig, och jag hoppas innerligt på att jag kommer leva resten av mitt liv tillsammans med min käre. Däremot tror jag att jag skulle kunna förstöra det genom att känna mig ensam..

Jaja, jag är på god väg, psykiskt, att ändra på det/mig i alla fall.
Dessutom har jag börjat träna, och påbörjat något som jag hoppas ska bli en ganska långvarig förändring med mig själv och min kropp. Jag vill ju kunna känna mig nöjd.

Tack för mig för idag, vem vet när jag kommer tillbaka?