If you ask me how I'm doing I would say I'm doing just fine

Oj... Ett år sen jag bloggade sist. Det har väl en del att göra med att jag inte har känt att jag har något att blogga om längre, men frågan är om jag någonsin har haft det? egentligen..?

Just nu känner jag mig lite tom, så jag tar upp mitt bloggande i ett försök att kanske vara mer ärlig med mig själv och se saker på ett annorlunda sätt än hur jag ser det nu.

Mitt liv har väl ändrats ganska mycket på ett år. För det första så är jag sambo med min kära pojkvän sen i Juni. Och när jag tänker efter så är det väl det enda som är förändrats sen förra året.
Jag har det bra, jag har det. Men som jag sa så känner jag mig lite tom just nu. Jag känner mig helt enkelt lite ensam. Det är inte någon trevlig känsla, inte alls. Och den har ju en grund i att jag faktiskt inte har många vänner här. Det är få jag umgås med, och det blir inte ofta. Tro mig, jag vill lära känna fler, och jag vill få nära vänner här för jag planerar att stanna här ganska länge, om man säger det så. Men hur gör man? Var ska jag träffa dom så kallade nya vännerna?
Ni är varmt välkomna med förslag...
Den känslan jag har, ensamhet, har väl också något att göra med att jag inte har varit nere i skåne på nästan 1 år, och jag har inte träffat mina fina vänner i stockholm på alltför länge heller..
Dessutom.. pratar vi nästan aldrig heller. Och det är väl det som är det jobbigaste tror jag. Att jag inte riktigt känner att jag har någon att prata med, liksom till vardags. Jag har ju min sambo, det har jag! Men han har ju sitt också. Sitt jobb, sina vänner och sina intressen.

Jag är i grund och botten lycklig, och jag hoppas innerligt på att jag kommer leva resten av mitt liv tillsammans med min käre. Däremot tror jag att jag skulle kunna förstöra det genom att känna mig ensam..

Jaja, jag är på god väg, psykiskt, att ändra på det/mig i alla fall.
Dessutom har jag börjat träna, och påbörjat något som jag hoppas ska bli en ganska långvarig förändring med mig själv och min kropp. Jag vill ju kunna känna mig nöjd.

Tack för mig för idag, vem vet när jag kommer tillbaka?

Kommentarer
Postat av: Jessica

Finaste Gabbi! Roligt o läsa här igen men inte roligt att du känner dig ensam,det är ingen rolig känsla.

Det finns ingen på jobbet du kan umgås med,och i sin tur träffa dennes vänner?

Kristers vänner har inga flickvänner?

Parmiddagar är ju lättre då...

Bjud ner dina vänner från skåne,el sthlm på en tjejhelg kanske?

Svårare sagt än gjort så klart.

Det är fasen inte lätt....



Jag saknar dig,Blobby!



Kraaaaaaam

2012-03-07 @ 01:59:59
URL: http://jessy80.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0