Iamperfectlylonely

Jag måste ändra min attityd och inställning till saker. Jag kan ju göra det, så varför gör jag inte det?
Som idag när dom inte ringde om jobb så har jag haft hela dagen på mig att göra saker som ska göras innan jag åker om en vecka. Tror ni jag gjorde något? Det enda jag gjorde som var nödvändigt var att städa upp mina kläder som låg över hela golvet i mitt rum. Mer gjorde jag inte. Visserligen känns sista timman innan mamma kom hem ganska fin. Jag satt vid datan (som resten av dagen) och börjar chatta med en sån fin kille, Simon, som bor i Australien. För 9 månader sedan förlorade han sin fru, gifta sedan cirka 2 år tillbaka, i leukemi. På något sätt var det så himla skönt att prata med honom. Han öppnade sig totalt med en gång när jag berättade att jag har känt en liknande smärta när jag förlorade pappa i cancer. Han kände att det var så skönt att prata med någon som har varit med om något liknande. Dom flesta av hans vänner undviker att prata om hans fru eftersom dom tror att han inte vill, att det är för jobbigt, när det egentligen är tvärtom att han gärna pratar om henne och minns. Det var en sån fin timma. Vi skypade och hade oss. :) Fin människa.

Just det, det var inställningen jag skulle skriva om. Haha. Oops.
Nejmen seriöst, ibland är det okej att man avviker från något man egentligen skulle gjort, men när det händer så ofta som det har gjort nu, då är det inte okej! Jag är ju sjukt taggad inför att åka till England, så jag förstår inte varför jag håller på att skjuta upp saker jag ska göra innan. Det skulle ju bara göra så tiden går snabbare, vilket jag vill.. väl? Ja.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv riktigt.