So many people are looking to me to be strong and to fight
Idag har bara varit en sån dag. En sån dag där jag varannan timme gråter och varannan timma är fast besluten att jag ska kämpa tillbaka. En sån dag när jag önskar att jag hade någon i närheten som bara kom hit, utan att säga till och även om jag har protesterat, och bara höll om mig. Bara gav mig en kram och sa att allt kommer att bli bra. Det är allt jag önskar på dagar som denna. Men ja, visst klarar jag mig igenom det ändå, det gör jag alltid. Men en famn runt sig är värt allt.
Dagar som denna sitter jag hemma iklädd min älskade tröja. Tröjan som jag kommer ihåg när min förra kärlek köpte, som vi kallade Sverige-genseren. Den var hans, men det var mest jag som använde den. När jag flyttade fick jag den för att han inte klarade behålla den när vi inte längre var tillsammans.
Nu är den min trygghet. Den har jag på mig när jag känner mig otrygg. Det är som att någon håller om mig, för den är så stor och manlig. Trygg. Jag antar att jag känner lite hopp när jag har den på mig också. Jag vet att jag en gång har känt mig så trygg med personen som en gång hade den. Den vännen som jag saknar så mycket, som hade den där trygga famnen som jag idag önskar jag hade.
Jag önskar jag en dag hittar den tryggheten igen.
Dagar som denna sitter jag hemma iklädd min älskade tröja. Tröjan som jag kommer ihåg när min förra kärlek köpte, som vi kallade Sverige-genseren. Den var hans, men det var mest jag som använde den. När jag flyttade fick jag den för att han inte klarade behålla den när vi inte längre var tillsammans.
Nu är den min trygghet. Den har jag på mig när jag känner mig otrygg. Det är som att någon håller om mig, för den är så stor och manlig. Trygg. Jag antar att jag känner lite hopp när jag har den på mig också. Jag vet att jag en gång har känt mig så trygg med personen som en gång hade den. Den vännen som jag saknar så mycket, som hade den där trygga famnen som jag idag önskar jag hade.
Jag önskar jag en dag hittar den tryggheten igen.
Kommentarer
Postat av: Jannike
Hej du. Jag tycker att du är väldigt modig som bloggar som du gör, och som till och med har styrkan och modet att lägga ut länken på Facebook. Det är imponerande. Det är starkt. Det gör mig så otroligt ledsen att höra att du inte mår bra, men tyvärr så blir det ju så ibland. Vi har ju inte setts på god knows hur många år, och jag har inte hört av mig knappt heller, tyvärr. Trots detta så vill jag i alla fall att du ska veta att jag bryr mig, och att jag inte vill att du ska må dåligt. Hoppas att vi kan ses snart. Hang in there! Du är en sådan fantastisk person. Kram.
Trackback
